Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargarne tjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är det soln, som går upp bland de kolsvarta moln utur husmassors hav?
Där vart tak är en kam på en våg, som är svart lik en grav.
Nu står himlen i brand, varje torn och kupol uti stan,
varje spira och stång, varje gränd, varje prång stå så ljust som på dan!
Varje kabel och tråd utav koppar blir röd som på harpan de lågstämda basar.
På fasaderna ses varje ruta i eld och de snötäckta skorstenar lysa som kasar,
varken sol eller måne det är! Ingen lusteld beställd!
Det är eld! Det är eld! Det är eld!
Men på berget, som nyss uti nattmörker låg, där är ljust, där är liv.
Ifrån vargarnes gropar där stiger ett tjut som de stuckits med kniv,
utav hat, utav hämnd; det är mordbrännarlust, det är mördarefröjd.
Då ett skallande skratt ifrån rävkulan går, man är glad, man är hemsk, man är nöjd.
Och i björnarnes bur, där dansas på häl vid ett grymt av slaktade svin,
men i lodjurets gryt är det tyst och man ser blott ett tandraders skinande grin.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
