Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III (Slottssal)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 FÖLKUNG AS ÄG AN
MAGNUS.
Jag är icke vid skämtlynne, Blanche. Och jag
leker aldrig med det som är heligt; låt mig ha det
sagt utan ondska...
BLANCHE tiger i misshumör.
MAGNUS.
Nu är du vred. - Vad har jag gjort för ont,
att jag skall bli fiende med alla mina vänner? Är
det bannet, förbannelsen, som följer mig redan? -
Var icke vred, men förlåt mig att jag är allvarlig!
Blanche!
BLANCHE misshumör.
MAGNUS.
Jag skulle icke ha sagt »skam», det var för hårt;
jag återtar det! - Förlåt mig då, för att du hade
orätt! Se så, nu sade jag något ohjälpligt dumt!
Bäst jag tiger! Eller rättare; likgiltigt hur jag gör,
för det blir lika galet ändå! - Å! Vad bullrar
därute?
Gossar och flickor i dörren, omgiva skrattande Algotson
och ropa i korus: »Blanche de Namur! I år, i år och alltid.»
ALGOTSON
in; klädd i stövlar, som synas våta och solkiga.
BLANCHE
drar en suck av lättnad och synes befriad från en plågsam
känsla av oro.
MAGNUS.
Se där är min vän; när allt annat brister så
står dock den sanna vänskapen åter,
ALGOTSON
ställd; ser förskräckt på Magnus som om han trodde denne
talade ironiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
