Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I (Hos Måns Nilsson vid Kopparberget)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAV VASA 137
MANS NILSSON.
Vilket år var det?
BARBRO.
»Samma år som Kristian Tyrannen tog
huvudet av svenska adeln.»
MÅNS NILSSON.
Det är rätt, barn! Och där sen I mäster Jons
bild, när han håller handklädet åt den biltoge
tröska-ren, som kommer från ladan!
Till Hustrun.
Onödigt är det däremot att säga barnen det
kungen lät taga sin väns huvud för två år sen!
HUSTRU NILSSON.
Så mycket förstånd har du ändå kvar! Men
tror du att kungen älskar erinras om detta dåd, som
icke samkar ära åt honom?
MÅNS NILSSON.
Han må älskadt eller förtryta’t, men han skall ha’t
i sig, skall han. Ty det var en ful gärning, och Jon
i Svärdsjö var en helig och en martyr, ty han dog för
sin tro, sin barndomstro, som han ej ville övergiva.
BARBRO vid högbänksstolen.
Är det här kungen skall sitta, far?
MÅNS NILSSON.
Ja, barn, där skall Quds underman sitta, hos sin
vän Måns Nilsson i Aspeboda. Hans liv, barn, är
en mirakelhistoria, huru Gud förde honom ur
fångenskapen hos Juten upp till Dalarne; och huru han
genom många farligheter slutligen befriar sitt land ur
träldomen. Det kan ni allt se på väggbilderna där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
