Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II (Hanseatkontoret; På Blå Duvan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAV VASA 183
som lever! - Kan du tänka dig att han ville
förbjuda mig gå hit i afton; och när jag gick ändå,
kastade han sin ungerska stålhammare efter mig, som
guden Tor kastar sin efter trollen. Det var på ett
hår han slagit ihjäl mig - som de påstår - det
kanske du inte hört, att han slagit ihjäl min mor!
GÖRAN PERSSON lystrar.
Nej, kors, det har jag aldrig hört!
PRINS ERIK.
Jo! Och det förstår jag, det finner jag stort!
Att känna sig stå över mänskliga fördomar, att döda
det som står i vägen och trampa sig fram över de
andra. Vet du, ibland när han kommer i sin stora
filthatt och blå kappan och bär sitt vildsvinsspjut
som käpp, då tror jag det är guden Oden själv.
När han då är vred uppe i översta stockverket så
påstår folket att de känner det ända ner i källaren,
alldeles som när åskan går. Men jag är inte rädd
för honom, och därför hatar han mig; men han har
respekt för mig på samma gång!
GÖRAN PERSSON ler tvivlande.
PRINS ERIK.
Du ler, du! - Håhå! Det är därför att du inte
har respekt för någonting! Inte ens för dig själv!
GÖRAN PERSSON.
Det allra minst!
PRINS ERIK.
Är du ett sådant as då?
GÖRAN PERSSON.
Efter alla säger det, så måste jag ju tro det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
