Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II (Ett stort rum hos Göran Persson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ERIK XIV 323
GÖRAN PERSSON.
Sitt ner!
Till Modren.
Mor, lämna oss, är du god!
Till Max, vänligt men bestämt.
Hör du Max! Jag lyssnade till ditt sista samtal
med fröken Karin...
MAX.
Jag kan tänka mig det!
GÖRAN PERSSON.
Inte så barskt, min gosse! - Dina känslors
uppriktighet betvivlar jag icke ett ögonblick...
MAX.
Vad vill I med mina känslor?
GÖRAN PERSSON.
Jo, jag vill att dina känslor icke skola uppträda
störande i ett människoliv, som är dyrbart för oss
alla och riket. Fröken Karin kan bli drottning, om
du lämnar henne i rö för dina känslor, och du behöver
icke bekymra dig om hennes upprättelse, ty den
sköter konungen själv.
MAX.
Det gör han icke!
GÖRAN PERSSON.
Hör du, unge man, vad jag nu säger dig är
så gott som kungsord, och nu befaller jag dig, vid
den risk du kan tänka dig, att icke nalkas fröken
Karin, ty en enda misstanke från konungens sida
om Karins ödelade ömhet, kan bringa honom i olycka
och henne i fördärv. Du säger att du älskar henne!
Väl: visa då att du vill hennes bästa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
