Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III (Fonden Mälarlandskap i aftonbelysning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
364 ERIK XIV
lycklig stund!... Bara det inte hade varit
pingstafton ! Det väcker så mycket minnen... - Upprörd. -
... minnen om barnen i synnerhet. Det bästa som
detta usla livet skänker... i fjor rodde vi neråt
Mälaren... Sigrid och Gustav hade fått nya, ljusa
sommarkläder och modren hade bundit
förgätmigejs-kransar, som hon lagt på deras blonda lockar. De
voro vid högsommarlynne, barnen, och sågo ut som
änglar... Så skulle de gå barfota i stranden och
kasta näck... Sigrid lyfter sin lilla hand och stenen
träffar Gustav på kinden. Han snyftar. Du skulle
ha sett hennes sorg... hur hon smekte honom och
bad om förlåtelse... hon kysste hans fot inunder för
att narra honom le... Död och helvete! Rusar upp.
Var är mina barn? Vem har vågat röra björnens
ungar. Det är vildsvinet! Men då skall björnen
riva vildsvinets ungar igen! Det är logik! Drar
dolken. Ve dem! Ve!
GÖRAN PERSSON.
Låt korpraln sköta det där klabbet! För lägger
du dig i’t, då blir det ett helvetes skrik!
ERIK.
Nej, du; jag vill själv ta himmelska rättvisan i
hand efter som gudarne sova!
GÖRAN PERSSON.
Strunt i gudarne!
ERIK.
Just det! Går ut.
GÖRAN PERSSON ringer.
Ridåfall ett ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
