Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första avdelningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64 BLAND FRANSKA BÖNDER
viss högfärd sina rum. Cheminée med pendyl hade
han, matbord, skänk och taklampa, ehuru denna blott
som prydnad, ty den var nu, vintertiden, skyddad
mot osynliga flugor medels ett flor. Han pekade på
de gamla takbjälkarne, han visade en vindeltrappa
av ek, som var en verklig antikvitet. Han förde mig
trappan uppför, där fordom stora salen varit, ty spår
av igenlagda höga rundbågsfönster syntes ännu. Där
hade han några tunnor vete i en hög på golvet.
Dåligt vete, efter vad man sedan sade mig, när jag
företedde provet. Därpå ledsagade han mig ned i
mjölkkällaren eller mejeriet han kallade. Källaren såg
jag, men ingen mjölk, intet smör, ingen ost och inga
redskap, men gott vatten fanns där, ty en källa
porlade där fram.
Han var, som sagt, belåten med sin ställning.
Här, sade han, är man sin egen herre och slipper
trassla med grannarne i byn.
Sin egen herre! Ja, men herre utan drängar!
Denne arrendator föreföll mig vara typ för en
ny evolution inom bondevärlden. Förr, och än i dag,
strävade bonden att få en liten jordlapp, bli
proprie-tär; nu tyckes han avlas efter att bli stor fermier,
bo som en seigneur och slippa betala arrendet. Är
det möjligt, att han lägger av pengar, så är han ju
en modern svindlare.
Men bakom dessa missförhållanden ligger dock
som grund bristen på jordarbetare, ty arrendet, 20
francs hektaren, var ju ej för högt.
Fackmännens åsikt om arrenden i allmänhet är
den, att de skada jorden och icke lämna nog säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
