Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Stockholmspromenad på 1730-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hör! Hör! Är det makalöst eller är det icke?
"Hwad tycks du? det är ju intet så galit? Karborren
hänger fast wid Folck, så giöra ock mina Moraler: Ney, wänta,
det går intet ihop: Mina Moraler taga så litet Fäste, och fast
än de skulle som Karborrar fästa sig, at utmärka och stinga dem
de angå, så är likwäl namnet intet stolt, det låter intet präktigt,
at heta Karborre."
– Kors i Herrans frid! – Ja det är som jag
säger! Å min Gud!
"Fy, huru skulle det stå i en Matrikel? Snarare kallar
jag mig Lager-guld-Ehren-morale. Då skulle man åtminstone
buga för mitt namn, fast man än intet skulle wörda min person."
– Giftigt! Va?!
"Eller ock, om jag kallade mig med ett långt höglärdt namn
Socrates ArchiPhilosophocriticoPeripatheticus?»
– O, min store Gud! – Carl Fredrik, du skrattar
icke!
– Jag förstår inte det där.
– Bonde!
– Men vem har skrivit det?
– Ja, ser du; det är just det man inte vet! Det
vill dock säga, jag tror att jag vet det! Ser du,
min synnerliga vän, cantzlirådet Rosenadier –
– Censor Librorum?
– Alldeles! – har viskat i förtroende, att
författaren skall vara Rålambs informator – du vet,
Rålamb, med biblioteket, på Kungsholmen!
– Och han skall heta?
– Dalin!
– Det namnet har man aldrig hört!
– Nej! det har man inte! Kypare! Ett halvt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
