Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Stockholmspromenad på 1730-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nyfikne vilken fängslas vid åsynen av det gräsliga.
Det låg en tom tunna utanför fönstren; han klev upp
på densamma och tittade in. Liksom en vild dröm,
ett mörkt minne av den sort som kan förgifta ett liv,
drog en tavla förbi hans öga. Han såg fem bänkar
med barnskelett, framför vilka ett fullväxt sådant
försökte balansera med en käpp eller vad han nu
försökte. Bakom konstmakaren öppnas tyst en dörr,
ett grinande kranium med rätt mycket kött på smyger
in som en katt och kastar sig över ett av barnskeletten
och – – –. Det genomträngande anropet om
barmhärtighet och förlåtelse för ett fel som aldrig var
begånget trängde genom märg och ben, och Carl
Fredrik sprang därifrån, ända ner till Clara sjö, där
han stannade utanför färgeriet Blå Hand och ångrade
att han icke satt eld på det huset, och för hans öga
stod som ett rött moln, och han kom att erinra sig från
sin barndom en dylik bandit som den däruppe, vilken
»var ordinerad av läkaren att ta sig motion om
morgnarne».[1]
Carl Fredrik började nu en av dessa angenäma
vandringar på måfå i en främmande stad vilka bjuda
på överraskningar vid varje steg. Han tog av åt
höger in på Clara Bergsgatan, kom in på Gamla
Kungsholmsbrogatan, beträdde Blekholmen,
passerade Gamla Kungsholmsbron med Grev Mörners
palats till vänster om brohuvudet; därpå tog han av
en liten gränd som icke hade något namn och kom upp
på en kvarnbacke; kvarnen hette Lilla Munckan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
