Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Gatmusik och folknöjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80 GAMLA STOCKHOLM
från Nassau till det nya fäderneslandet åtföljdes av
en invandring av små nassauer, vilka populariserade
dragharmonikan (fig. 34). Detta instrument slog
genast an och dövade för en tid positiven; men de
små musikanterna blevo snart hemförlovade av
polisen, och positivet blomstrade åter. Dock hade
dragharmonikans tilltalande och rikare harmonier gjort
ett varaktigt intryck på en mängd individer, varför
instrumentet spred sig såsom sällskapsförnöjelse över
hela landet, särskilt bygden, och har nu, kan man
säga, till en stor del utträngt fiolen.
En annan företeelse var femtonkonstnären
(fig. 35). Han betraktades mera som ett underverk
och vann aldrig någon egentlig popularitet, ty han var
mera beundrad och avundad, än han kunde bli älskad.
Bland de mest omtyckta av alla gatans
föreställningar torde väl Marionetterna vara. När de
kommit till Sverige är osäkert, men före 1731 hava de
säkert funnits, emedan en kunglig förordning av det
året anbefaller att »Cornaedianter, Marginetspelare,
Lindantzare och dylike, betala för hwar gång de i
Stockholm agera, 6 Dal. Kpp: mt.» Den som vill söka
igenom de gamla spinnhusböckerna (i
Kommers-kollegii och Kammarkollegii arkiv) skall finna namnen
på mången numera förgäten marionettstorhet. Under
Gustavianska tidevarvet blomstrade de på Djurgården.
I Hallmans ballett »Casper och Dorothea» sjunges i
introduktionskören:
Så Marjonetters dans på lystna hjärtat rår,
att det förtjust från Skepp och Vofflor vilse går;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>