Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Slangord och Bångmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SLANGORD OCH BÅNGMÅL 175
du lata té korba, så kimi du
Eller:
»Kan du tala te-bakor (baklänges), så miki du
vila (vill)?»
I Stockholm hava vi funnit fem slags rotvälska,
för att benämna det så, och av vilka ett blivit
klassiskt. I Dahlgrens komiska fantasi »Rosenfesten»
förekommer en scen mellan Hussu och ordföranden
i festkommittén, i en trakt av Lovön.
Hussu: »Dilber skalber falber talber nulber»,
vilket översatt blir: »Dig skall fan ta nu!» Detta
gick ännu an ; men Hussu talar ytterligare : »Vilber
dulber ilber skalber». Här är nyckeln förkommen
till senare hälften, men slutligen tillägger Hussu:
»Dulber älber elber stolber nalber.» = »Du är en
stor narr.»
Detta skrev Dahlgren redan på 1840-talet.
Språket hade dock framtid för sig, ty det begagnades
i skolorna ännu på 1860-talet, kanske ändå senare.
Nyckeln tyckes vara l b e r, som fogas efter första
stavelsen. Ett villkor för språkets möjlighet synes
vara ordens enstavighet, så vida icke den största
otydlighet skall uppstå.
Ett annat är den så kallade p l a d e v a t t-t y d
e-vyskadevan eller en fingerad platt-tyska. Det
har en bestämdare grammatik. Man sätter nämligen
de efter varje vokal och tar om denna igen med ett
v framför. Språket får en viss bestämd karaktär,
fordrar sträng övning, kan uppdrivas till en hög
grad av konstfärdighet och väcker då förvåning över
de övervunna svårigheterna samt är alldeles
obegripligt för de oinvigde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
