Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Slangord och Bångmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
182 GAMLA STOCKHOLM
lärgossar, under kritisk belägenhet överfallna av
andra yrkens lärlingar, kunnat stampa folk ur marken
rned en enda vissling; man har också iakttagit att
vissa arbetare, såsom sötare och plåtslagare, just
under arbetet behövt ett medel att för varandra ge
sig tillkänna på längre avstånd.
Högst karaktäristisk är
Sotar’e-vissling:
Eller uttryckt i ord ett långt utdraget g (t. ex.), till
vilket exekutören glisserat upp från ett kort f och
varifrån han glider ner en oktav, då tonen lämnas, liknande
en ångvisslas sätt att upptaga och lämna en ton.
En annan mycket bekant signal är
M ålar lär Ungarne s:
Skomakarnes:
Aliuiän appell:
Hit skulle man även kunna föra folkhumorns
uppfinning av och text till garnisonens många
signaler. Såsom till det gamla taptot. När det blåstes ut
från Hästgardets kasern, tyckte man sig höra:
Livgardisten han kommer till Gud.
varpå fotgardenas trummor skola hava svarat:
Får bero på en slump, får bero på en slump! o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
