Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Sägner och skrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan lika gärna vara gemensamt för staden och de
omgivande landskapen, och om sålunda de uppteckningar
som här meddelas även återfinnas i provinsen,
så är lika säkert, att staden kunnat äga
förmågan att frambringa skrock och därmed förse
landsorten, liksom den någon gång försett denna med de
»urgamla» folkdräkterna, av vilka åtskilliga icke äro
annat än mer eller mindre gammalmodiga stadsbodräkter.
Således må kejsaren få sitt.
Först måste omtalas några lokala skrock och
vidskepelser, vilka äro oomtvistliga stadsbarn.
I Jakobs kyrka tutades aldrig under den tid
som tornväktartutande för övrigt nyttjades, emedan
det var så starkt »rå», att ingen tornväktare vågade
på försöket.
Bakom Piperska muren på Kungsholmen är ett
högt berg som kallas Jungfruberget, emedan en
flicka där blivit bergtagen.
På Stora barnhuset visade sig en tid för många
år sedan en vit fru. Sköterskorna sågo henne alla
och menade, att hon vakade över att ammorna icke
skulle vanvårda de små. En amma, som berättade
detta, fick flytta, emedan hon med sin historia
skrämde ammor från att söka sig in där, där de
alltid voro eftersökta.
I december månad 1733, berättar Rüdling, gjorde
den lede djävulen på osynligt vis ett förskräckligt
larm här i Stockholm på Norrmalm och Luntmakargatan,
uti slaktaren Olof Bergs gård, med alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
