Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Flora och Fauna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FLORA OCH FAUNA 205
innehålla dem i band eller eljest instänga vid 40
marker silvermynts plikt och djurens fångande och
dödande, »varande allaredan anstalt gjord det vissa
av skarprättarens betjänte komma att gå omkring
med tjänlige instrumenter att fånga, döda och
bortföra kreaturen, som efter detta förbud på gator och
gränder finnas». Under senare tider, då hundsjuka
gick, hade man rättighet att skjuta ned vilken hund
man träffade på gatan.
Sedan torgen ifrån att hava varit öppna platser,
där planteringar föreställt naturen, småningom blivit
stenlagda öppna platser, hava luftens glada
innevånare dragit sig tillbaka till den sista vilans och
vilans sista tillflyktsort - kyrkogården. En
skarpsynt och lärd zoolog har iakttagit 30 arter fåglar på
Clara kyrkogård och bland dem även själva göken.
Detta dock för 25 år sedan. För lika länge sedan
hörde och såg den som skriver detta den eljes skygga
fågeln i egendomen 25 Stora Gråbergsgatan.
I alla tider har Norrström varit en kär zoologisk
observationsplats för stockholmarne. År 1546, berättar
Rudling efter Messenius och Tegel, lät sig en faselig
stor havsfisk dageligen en lång tid se på Stockholms
ström, vilken på huvudet snövit, men eljest över
allt kolsvart var och med sitt frustande vågorna så
högt i vädret drev, att alla åskådare däröver
förskräcktes. Om det var en tumlare eller en själ torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
