Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fall. Men det är en smakfråga. Att hon icke
anser sig värdig uppfostra sina barn är lögn i
hennes mun, ty hon har nyss satt sig ganska högt, då
hon tuktat den oskyldige Helmer. Följdriktigare borde
hon stannat hos barnen i detta fall, då hon tyckte
mannen vara ett sådant nöt som icke kunde fatta
det »vidunderliga». Ty hur skulle hon vilja lämna
barnens uppfostran åt en sådan stympare. Hennes
joller om det »vidunderliga» att Helmer skulle ange
sig för hennes brott är så romantiskt-fånigt, att det
icke förtjänar ett ord. Att »hundra tusen kvinnor»
offrat sig för sina män, är en artighet mot damerna,
som Ibsen borde vara för gammal att säga ut. Så
svamlar Nora huller om buller: hon har älskat honom,
han har älskat henne, och ändå säger hon att hon
i åtta år varit en främmande kvinna som fött en
främmande mans barn! Helmer medger att han icke
varit fullkomlig och lovar bli en annan! Det är
ju vackert det, och alla garantier föreligga här att
fortsättningen skall bli bättre än början. Men det
duger naturligtvis inte i en pjäs! Pang! skall det
vara när ridån faller! Så bevisar (?) Nora att hon
varit en docka! Hade icke Helmer ställt möblerna
som han ville? Nå! Men om frun bara behagat
uttala sin vilja, skulle man nog fått se var skåpet
skulle stått!
Varför gjorde hon icke det? Förmodligen
emedan hon ansåg det likgiltigt: och det kunde hon ha
rätt i. Var nu Nora en docka, så à la bonne heure,
icke var det Helmers fel, ty han behandlade henne
med förtroende såsom sin hustru, men det var icke
det Ibsen ville bevisa, utan det var motsatsen han
ville bevisa, men icke hade nog kraft att göra, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
