- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
39

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Dygdens lön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade just fått akademiens jakande svar, och det
grämde honom, att icke han kunde glädja sig, och
sin hustru än mer, med den stora nyheten. Ty hon
hade endast sina tankar på himmelen och på sina
barn. Att nu komma och redogöra för henne om ett
krokhårigt blomfoder, föreföll honom själv löjligt;
men, försvarade han sig, det var icke frågan om ett
krokhårigt eller rakhårigt blomfoder, det var frågan
om en vetenskaplig upptäckt, och vad mer var, om
hans framtid, om hans barns framtid, då ju fadrens
ära var deras bröd.

När hustrun var död om aftonen, föll han i djup
gråt; han hade icke gråtit på många, många år. Han
kände alla dessa fasans samvetskval över begångna,
låt vara små, oförrätter, ty han var en förträfflig,
exemplarisk äkta man, han kände ånger och blygsel
över sin ovänlighet, sin tankspriddhet dagen förut,
och i ett ögonblick av tomhet, fick han upp ögonen
för det lumpet själviska i sin vetenskap, vilken han
inbillat sig ha varit för mänskligheten. Men dessa
rörelser räckte icke länge. Det var som att glänta
i en dörr med fjäder på; den slog strax igen,
och följande morgon, sedan han skrivit formulär
till begravningskorten, satte han sig och skrev en
tacksamhetsadress till vetenskaps-akademien i Berlin.
Därpå återgick han till arbetet ner i akademien.
När han kom hem om middagen, ville han gå in till
sin hustru och tala om sin glädje, ty hustrun hade
alltid varit honom den trognaste vännen i sorgen,
och den enda livet skänkt honom, som icke var
avundsjuk på hans framgångar. Nu kände han en stor
saknad efter denna vän, av vilken han alltid kunde
påräkna »medhåll» som han sade, som aldrig sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free