Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Dygdens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kadaverösa hudsvålen. Allt blod hade lupit från
ögon-bäddarne och som två runda glaskulor, insydda i
handskskinn, syntes ögongloberna, orörliga, tvekande
mellan att krypa ut i en bekännelse eller gå in och
gömma sig med en djärv lögn.
Bönen lästes och sången om Jesu sår sjöngs,
men i kväll sjöngs den som av lungsiktiga och
avtystnade stundom eller avbröts av en torr hosta som
av törstiga. Så började de att gå. En av de fem
försökte smyga sig ut, men återkallades av
magisterns: stanna du!
Det var ett fruktansvärt ögonblick. Herr
Theodor, som satt på första bänken, var med bland
de fem. Han kände sig obehagligt stämd. Icke
därför att han hade någon synd i den meningen på
sig, men han kände det kränkande i sitt allra innersta
för en man att sålunda klä av sig. De fyra andra,
de satte sig långt från varandra; gördelmakaren,
som var ibland dem, försökte ett gyckel, men det
fastnade i halsen. De sågo för sig polis, fängelse,
hospital och i bakgrunden dårhuset. De visste icke
vad som förestod, men att det var som att få »ris i
råstun», det kände de nog. En tröst, en enda i
bedrövelsen, var att häri, herr Theodor, var med.
De visste icke varför det var en tröst, men de kände
i luften, att något ont icke kunde hända honom, sonen
till en professor.
- Kom in, Wennerström, sade prästen, som
tänt gasen i sakristian.
Wennerström gick in och dörren stängdes.
De fyra sutto på var sin bänk och försökte alla
möjliga ställningar för att få kroppen i vila, men
det gick inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
