Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Dygdens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68 GIFTAS
öppnade kommoddörren. Theodor kände sig löjlig1 och
ryckt ur sin roll, men han följde.
- Nu kör du till Bellevue, sade löjtnanten åt
åkarn, men kör så att dina fullblod ligga som
remmar efter gatstenarne!
Theodor måste skratta åt broderns tvärsäkerhet.
Aldrig skulle han ha kommit sig för att kalla en åkare,
en gammal gift karl, du.
Under vägen pratade och snattrade löjtnanten
om allt möjligt, och alla flickor de mötte tittade
han på. Så foro de förbi ett hemvändande liktåg.
- Såg du, såg du, sade Gusten, en sån
förbannat vacker flicka, som satt i sista vagnen!
Nej, Theodor hade inte sett, och ville inte se.
Och så mötte de omnibusen med alla flickorna
från Norrbacka i. Då reste löjtnanten sig upp i
droskan och kastade slängkyssar åt dem, mitt på
gatan. Den var för galen.
Så uträttade de ärendet i Bellevue. På
hemvägen svängde åkaren utan vidare order upp på
Stallmästargården.
- Vi ska ha oss en bit mat, sade Gusten och
knuffade brodern ur droskan.
Theodor var som bedårad. Han hade aldrig
avlagt något nykterhetslöfte och han såg icke något
syndigt i att gå på ett värdshus, ehuru han icke
kommit sig för. Han följde, ehuru med andan i halsen.
I förstugan möttes löjtnanten av tvenne flickor,
som i nästa ögonblick lågo vid hans bröst.
- God dag, mina duvor, hälsade han dem, och
kysste dem båda på mun. Här ha ni min lärda bror,
han är svendom han, men det är inte jag, eller
hur, Jossan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
