Print (PDF) - On this page / på denna sida - Första delen - Dygdens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68 GIFTAS öppnade kommoddörren. Theodor kände sig löjlig1 och ryckt ur sin roll, men han följde. - Nu kör du till Bellevue, sade löjtnanten åt åkarn, men kör så att dina fullblod ligga som remmar efter gatstenarne! Theodor måste skratta åt broderns tvärsäkerhet. Aldrig skulle han ha kommit sig för att kalla en åkare, en gammal gift karl, du. Under vägen pratade och snattrade löjtnanten om allt möjligt, och alla flickor de mötte tittade han på. Så foro de förbi ett hemvändande liktåg. - Såg du, såg du, sade Gusten, en sån förbannat vacker flicka, som satt i sista vagnen! Nej, Theodor hade inte sett, och ville inte se. Och så mötte de omnibusen med alla flickorna från Norrbacka i. Då reste löjtnanten sig upp i droskan och kastade slängkyssar åt dem, mitt på gatan. Den var för galen. Så uträttade de ärendet i Bellevue. På hemvägen svängde åkaren utan vidare order upp på Stallmästargården. - Vi ska ha oss en bit mat, sade Gusten och knuffade brodern ur droskan. Theodor var som bedårad. Han hade aldrig avlagt något nykterhetslöfte och han såg icke något syndigt i att gå på ett värdshus, ehuru han icke kommit sig för. Han följde, ehuru med andan i halsen. I förstugan möttes löjtnanten av tvenne flickor, som i nästa ögonblick lågo vid hans bröst. - God dag, mina duvor, hälsade han dem, och kysste dem båda på mun. Här ha ni min lärda bror, han är svendom han, men det är inte jag, eller hur, Jossan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
