Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Dygdens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickorna tittade blygt på Theodor, som inte
visste vart han skulle vända sig, så exempellöst
fräckt, nästan naivt föreföll honom brödrens tal; och
så rakade de opp för trapporna. Komna en trappa
opp, möttes de av en liten svart flicka med förgråtna
ögon, som såg städad ut och gjorde ett gott intryck
på Theodor.
Och löjtnanten kysste icke henne, men han tog
upp sin näsduk och torkade hennes ögon och
befallde en kolossal sexa.
Det var ett ljust, glatt rum, med speglar och
fortepiano, enkom inrett till bachanaler. Löjtnanten
öppnade pianolocket med sabeln och innan Theodor
visste ordet av satt han på stolen med händerna på
klaviaturen.
- Nu spelar du en vals, sade brödren.
Och se, herr Theodor spelade en vals. Och
löjtnanten knäppte av sabeln och dansade med
Jossan, en förfärlig vals så att sporrklingorna höggo
i stolsben och bordsfötter. Därpå kastade han sig
på en soffa och skrek:
- Kom hit, slavinnor, och befläkta mig!
Theodor föll in i mollackorder och var snart
inne i Gounods Faust. Han vågade icke vända
sig om.
- Gå och ge honom en kyss, viskade brödren,
men det vågade ingen av flickorna. Nej, de voro
som rädda för honom och hans dystra musik.
Men den djärvaste gick fram till pianot och
ville säga något.
- Är det inte Friskytten? frågade hon.
- Nej, svarade Theodor artigt, det är Faust.
- Han ser så städad ut, din bror, sade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
