- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
70

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Första delen - Dygdens lön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lilla svarta, som hette Riken. Det är annat än du,
din gamla Schajas!

-  Han   är  präst  också,   viskade  löjtnanten.
Detta gjorde ett djupt intryck på flickorna, och
de kysste numera icke löjtnanten annat än i smyg,
och på Theodor sågo de förlägna och med en skygghet
som höns på en bandhund. Och så kom sexan!
Kors så mycket mat! Det var aderton assietter, utom
alla varma rätter. Och så slog Gusten i suparna.

-  Skål    du  gamla  prästgesäll,   sade  han.   Och
Theodor kunde inte låta bli att smaka på brännvinet.
Och det värmde så gott, och det föll en tunn varm
slöja  över  hans  ögon,  och matlusten  kom  som  ett
vilddjur i   hans inälvor.    Och den färska laxen med
sin halvankomna smak och dillen med sin  dövande
narkotiska; och rädisorna revo i strupen och begärde
öl, och de små biffstekarna med portugisisk söt lök,
som   luktade   som   en   dansande   varm   flicka,   och
hummer-å-la-dauben   med   dofter   från   havsstranden,
och de färska pressgurkorna med giftig ärgsmak, som
knastrade   så  skönt  mellan  tänderna;  och   så  kycklingen
uppstoppad med persilja, som erinrade
trädgårdsmästare.    Och portern  rann i hans ådror som
varma lavaströmmar, men ovanpå jordgubbarne, pang,
där   small   champagnen,   och  flickan  kom   med   den
frustande  drycken,  som  rann lik en  källa.    Och så
skulle  flickan   ta  sig ett glas   med.    Och  så  talade
hon  och  löjtnanten  om  allt möjligt.    Och  Theodor
satt   där  som   ett  nysavat  träd,   och  maten   jäste  i
hans  kropp,  så  att  han  kände  sig som  en  vulkan.
Nya tankar, nya känslor, nya åsikter, nya synpunkter
fladdrade   som   fjärilar   omkring  hans   panna.     Och
så  satte han  sig vid pianot;  men  vad han spelade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 28 15:47:17 2009 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/giftas/0070.html

Valid HTML 4.0!