- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
96

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - För att bli gift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

96 GIFTAS

Hur skulle Adolf kunna det?

Men när maten på Alhambra skulle betalas, då
kändes det sexdubbelt så hårt som om de varit
ensamma. Och så kunde det hända att mamma blev
trött. Då blev det vagn, och då fick Adolf sitta på
kuskbocken.

Trevligt för sina pengar att lukta brännvin av
åkarn och sitta som en korkskruv för att få fråga
Elin om hon frös. Ibland hände det också, att
bröderna »kommo och hämtade» Systrarne ut på
Alhambra, alltid hade de lukt på hämtningsstället,
och långa Carl bad då alltid svåger »lägga ut» för
honom, för han kom inte dit för att bli bjuden. Och
så kunde det mycket väl hända att Erik tog svåger
avsides och »rev» honom på en femma, en etta eller
i sämsta fall på femtio öre.

Som han aldrig fick träffa fästmön på tu man
hand, gick han i brudstol med henne utan att veta
vem hon var. Han visste bara, att han älskade henne,
och det var nog. Men han väntade sig mycket av
giftermålet, då han skulle få äga henne ensam.

Och när han kom om söndagen med sin
lysningsattest och åt sin sista ungkarlsmiddag på
Skomakar-källarn, då låg det så ljust, så glatt för honom,
hemmet, ensamheten med henne; få sitta i samma
soffa och tala vid henne utan grinande bröder eller
elaka systrar. Och när han så for över med
ång-slupen från Skeppsbron till Nybron, stod
januarisolen så röd och gjorde en strålgata i issörjan efter
slupen och Djurgårdens granar stodo gröna och
defilerade mot den violetta aftonhimmeln som
hedersvakter, och aldrig hade det varit sådant ljus i luften
och på jorden. Och när han kom hem på sin vinds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free