Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅSTE 107
- Nå, säger bokhandlaren, som liksom fått ett
samtalsämne gratis; ska du inte tänka på att
fortplanta dig, gamla Blommen.
- Jag har inte råd, säger magistern. Varför
gifter du dig inte själv?
- Inte vill någon ha mig numera, säger [-bokhandlaren,-] {+bok-
handlaren,+} sedan jag blivit som en gammal
sälskinns-koffert i huvudet. För resten har jag min gamla
Stava, jag.
Stava är en mystisk person, som ingen trodde
på. Hon var en personifikation av bokhandlarens
ouppfyllda drömmar.
- Men herr Potocki då? invände magistern.
- Han har ju varit gift, kan det inte vara nog
det, säger bokhandlaren.
Polacken nickar som en metronom och säger:
- Ja> Jag ar varit licklig giff, jag, och så dricker
han ur sin toddy. - Husch!
- Ja, si, säger magistern, om de inte voro såna
gäss de här fruntimmerna, så kunde man väl tänka
på saken, men si, de ä’ såna förbannade gäss!
Polacken nickar igen och ler, ty han vet inte
vad gäss är på svenska:
- Jag ar varit micket licklig giff - husch!
- Och så blir det barnskrik och sura kläder
på kakelugnen, fortfar magistern, och så pigor och
köksos. Nej, tack ska ni ha! Och så kanske inte
få sova om nätterna!
- Husch! ifyllde polacken.
- Herr Potocki säger husch han, föll
bokhandlaren in med ungkarlens vanliga skadeglädje, när han
hör en gift uttrycka sig ofördelaktigt om äktenskapet.
- Vät säga jag? frågade änklingen förvånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
