Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108 GIFTAS
- Husch, härmade bokhandlaren, och samtalet
upplöste sig i ett gemensamt grin och ett tobaksmoln.
Och så blir klockan tolv. Pianot en trappa upp,
som larmat ackompanjemang till blandad mans- och
fruntimmerskör, tystnar; kyparens spring över
golv-vet från köksluckan till verandan upphör;
källarmästaren inför i kladden de sista
champagnebuteljerna till en trappa upp; gasen skruvas rier; och
de tre vännerna resa sig och gå, var och en hem
till sin »kyska ungkarlsbädd», men bokhandlaren hem
till sin Stava.
Magister Blom hade vid tjugo års ålder avbrutit
sina studier i Uppsala och gått till huvudstaden som
extra lärare. Jämte lektioner bredvid redde han sig
gott. Han begärde icke mycket av livet. Ordning
och lugn var allt. I sin kammare på
Ladugårdslandet, som han hyrt av en gammal mamsell, fann
han mer än en ungkarl brukar begära, ty han fick
omvårdnad och vänlighet, all den ömhet, som naturen
hos denna kvinna ämnat åt ett annat släkte av hennes
blod, tillföll honom gratis. Hon lagade åt honom
och såg om honom. Men han, som tidigt förlorat
sin mor och därför var ovan vid att få något sådant
för intet, mottog gåvan som nästan ett ingrepp på
hans frihet, men han mottog den! Källaren var dock
hans hem. Där betalade han för allting och kände
sig aldrig skyldig något.
Född i en landsortsstad i mellersta Sverige var
han en främling i Stockholm. Sökte ingen!
Umgicks icke i familj och råkade endast sina bekanta
på källaren, pratade med dem, men gav inga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
