- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
134

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ersättning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

134 GIFTAS

så skinande i polityren; glaset hade ännu icke dessa
fula fläckar, som det får av vattenstänk, och silvret på
hårborsten, på puderasken, tandborsten, allt var så
blankt ännu. Deras tofflor stodo där under sängen
så styva och nya, som om de aldrig skulle bli
nedtrampade. Allt var fräscht ännu, men ändå var det
så gammalt. Hon kunde alla hans sånger, alla hans
salongsstycken, alla hans ord, alla hans tankar. Hon
visste precis vad han skulle säga, när han om
middagen satte sig till bords, allt vad han skulle säga,
när de voro ensamma om kvällen.

Hon var led, hon var trött vid alltihop. Hade
hon älskat honom? Åja! Ja! visst hade hon det!
Men var detta nu alltihop, alla hennes ungdoms
drömmar! Skulle hela livet bli så här! Ja! Men, men,
men, de skulle väl få barn! Ja, men ännu hade de
inga tecken sett! Tänk! Då vore hon icke mer
ensam ; då skulle han få gå bort så mycket han ville,
ty då hade hon ju alltid någon att tala vid, att
pyssla om. Kanske det var barn som fattades. Kanske
äktenskapet verkligen vore gjort för ett annat, än
att en herre skulle få ha en hålldam, som lagfen
garanterade honom att få ha i fred! Ja väl! Men
han skulle väl älska henne ändå, och det gjorde han
icke! Och så grät hon!

När mannen kom hem klockan ett, var han icke
det minsta rusig. Men han blev nära på ond, då
han fick se hustrun sitta uppe.

- Varför har du inte lagt dig? var hans första
hälsning.

- Hur kunde jag ha rö att lägga mig, nar jag
väntade dig?

- Jaså! Jo det här blir trevligt. På det viset skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free