Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OTUR 141
föräldrarne. Men dagen därpå! Han skulle vara
på kontoret klockan nio.
- Vi dricka ju kaffe klockan åtta, sa han
åt hustrun.
Hon svarade visst ja, ty hon var så sömnig.
Han steg upp halv åtta och såg efter att kaffebordet
dukades, och så ställde han en blomkruka framför
hennes plats, och så tände han på spriten till
äggkokaren. Så gick han in i sängkammaren.
- Opp, liten, nu är kaffet färdigt, sade han.
Men hon vände sig åt väggen och sa, att hon
ville sova litet till.
- Hm! Han skulle vänta till halv nio.
Så kom han igen.
- Det var märkvärdigt, att du inte kan låta
mig sova! Drick kaffe, du, jag får nog sen.
Han blev ledsen, men beslöt att vänta. Det
var tråkigt i alla fall, ty han skulle på kontoret
till morgonposten. Men det blev desto roligare sen.
En liten téte-å-téte vid kaffebordet hade alltid ingått
i hans beräkningar om huslig sällhet.
Klockan halv tio vågade han ett nytt försök.
Men nu var det ändå märkvärdigare, att hon inte
fick sova. Hon var van att få sova så länge hon
ville, och hon hoppades att han icke ville uppfostra
henne. Varför hade han icke druckit kaffe? Vad
hindrade honom? Hon ville ha kaffe på sängen när
hon vaknade, men sin sömn ville hon ha i fred.
Då blev han ledsen, men hade intet att invända.
Och när han nu satt där ensam med sitt kaffe, tyckte
han, att han var ungkarl som förut. Och han var
icke glad när han gick till kontoret.
Om middagen var all mat avredd i socker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
