Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OTUR 147
Herr Ernst var alldeles blek. Rummet luktade
cognac - och tobak.
- Såå! Vad har du roat dig med, din gamla
mal? sade hon. Du har väl läst Dickens igen! Hu,
vad jag är sjuk.
Och så var hon sjuk igen!
Därpå ville hon gå in och kyssa den lilla. Men
mannen ställde sig för dörren.
- Du går inte dit!
- Vem förbjuder mig det?
- Jag! Du är full, din satan!
- Hahahaha! Det ska du inte ha sagt för intet!
Ett sådant as till karl, fy fan!
Hon lyftade en bok för att kasta på honom,
men hon föll på golvet.
Herr Ernst väckte Kristin och fick frun i säng.
Därpå lade han sig på ett par mattor framför
barnkammardörren och blev där liggande hela natten.
Han såg henne icke på morgonen. Men när
han gick till kontoret var det hans fasta, beslut att
begära skilsmässa. Men för vad? Fylleri. Lagen
had.e icke förutsett ett sådant fall. Och så skandalen!
Societeten! Men det måste ske!
Han gick igenom nattens scen. Vilka ord där
fallit. Utan förberedelser, genast. Men det var
förberett i det tysta.
Hela förmiddagen gick han som en sörjande
och betraktade sig som död. Vad kunde livet numera
ge honom? Och barnet utan mor! Det var tunga
steg han gick hem om middagen. Vilken storm som
förestod! Vad skulle ske. Han gick sista biten av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
