Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 OIFTAS
gatan; stannade utanför kryddkrämarn och tittade
på hans varor i fönstret. Skulle han gå upp? Vore
det inte bättre att göra slut på eländet. Men barnet,
barnet!
När han kom i trappan hörde han sång och
pianospel. När han kom in, satt hon och
ackompanjerade en väninna som sjöng. Och så sprang
hon emot sin kära gubbe och kysste honom. Och
han var som om han fått igen sin hälsa i ett
ögonblick. Så vacker hon var i dag. Och med
vilket behag hon talade om för väninnan hur sjuk
hon var i natt, utan att vidröra någon obehaglig
detalj. Och en sådan glad middag på tre man hand.
Och så blevo de ensamma. Inte ett ord om
gårdagen. Han låg i sängen och såg på hur hon
klädde av sig. Han tyckte hon var oblygare än hon
varit förut, men så skön. Han hatade henne, men
hans kött var slaget i bojor. Han skulle aldrig kunna
leva utan denna kvinna.
Och så fortsattes samma liv som förut. Han
satt och hängde på ridhusläktaren och slog upp
champagnebuteljer. Han stod i matsalsdörrar och
hängde hela balnätter, ty han dansade ej. Han satt
på teatern och bar hennes schal, knäppte hennes
kängor blott för att ett ögonblick se hennes vad.
Men så tröttnade han emellanåt och satt hemma.
- Vilket fä till man, sade herrarne.
- Vilket stycke till kvinna, sade somliga kvinnor.
En dag fick han läsa i en lördagstidning om
en dam ur societeten. Det var rysliga saker. Man
hade sett henne kyssa karlar i portgångar. En
förfärlig misstanke vaknade. Men han kunde icke
få bevis, ty man tar icke vittnen med sig på sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
