- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
155

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Slitningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SLITNINGAR 155

bitterhet, att nu var han före, så långt före att hon
aldrig kunde nå honom mer. Han arbetade mycket
hemma om kvällarne och skrev långt in på natten,
men då var han alltid inlåst. När han sedan såg
sin hustru förgråten, skar det honom i hjärtat, men
de hade ju intet att säga varandra. De hade aldrig
haft något att säga varandra. Men stundom, när
arbetet vämjde honom, när han kände hur hans egen
person blev allt fattigare, erfor han en tomhet, en
torrhet, en längtan efter något varmt, intimt, som han
mindes, att han drömt om i sin ungdom. Men varje
sådan känsla slog han bort såsom en otrohet och
han hade en djup föreställning om plikt mot sin
hustru. För att göra hennes liv något drägligare,
föreslog han, att hon skulle bedja en kusin hon
alltid talat om och som han aldrig sett, komma
och bo hos dem under vintern. Detta hade länge
varit friherrinnans önskan, men nu när frågan kom
å bane ville hon det ej. Hon ville det bestämt inte.
Mannen begärde skäl, men hon hade inga. Detta
retade hans nyfikenhet, och slutligen bekände hon,
att hon var rädd för kusinen; hon skulle ta hennes
man ifrån henne; han skulle bli kär i henne. -
Det var en underlig flicka, den måste vi se.
Friherrinnan grät och varnade, men baronen skrattade,
och så kom kusinen.

Det var en middag. Baronen kom hem trött
som vanligt, hade glömt kusinen och sin nyfikenhet
på henne. De satte sig till bords. Baronen frågade
kusin, om hon tyckte om teatern. Nej, det gjorde
hon icke. Hon tyckte mera om verkligheten än dess
skenbild. Hon hade uppsatt en trasskola där hemma
och stiftat en förening för lösgivna fångar. - Håhå!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free