Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Naturhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
184 GIFTAS
upp allt efter som det tråcklades och det var icke
något harmoniskt äktenskap.
Pang! Så blev frun sjuk!
Hon hade bestämt förlyft sig på en packe i
magasinet. Hon var så ivrig och kunde aldrig se
hur drängarne stodo och huttlade. Hon skulle alltid
ta i själv. Det var bestämt bråck! Det kändes något
hårt, sa barnmorskan.
Och så var det färdigt! Vad hon var ond! Ond
på honom, ty det var bestämt bara elakhet av
honom! Hur skulle det gå med henne, med hennes
framtid. De måste sätta bort barnet på ett barnhus.
Så hade Rousseau gjort. Han var ett dumhuvud
för övrigt, men i den punkten hade han rätt.
Och så mycket nycker! Jägaren måste sluta i
flickpensionen, ögonblickligen!
Men det värsta! Hon kunde icke gå i
magasinet mer. Hon fick sitta och skriva uppe på
kontoret. Och det aldra värsta: hon fick en medhjälpare,
vars hemliga uppgift var att remplacera henne, när
hon skulle bli liggande.
Och kamraterna voro icke mer som förr. Och
drängarne grinade. Hu, hon ville gömma sig av
skam. Gömma sig i sitt hem och hellre laga mat
än gå här som ett spektakel. O, vilka avgrunder
av fördomar, som dölja sig i männens falska hjärtan.
Sista månaden tog hon permission. Hon orkade
icke gå från och till Ladugårdslandet fyra gånger
om dan. Och så blev hon hungrig mitt på
förmiddagen och måste skicka efter smörgåsar. Och ibland
var hon sjuk och måste gå avsides. Vilket liv!
Vilken ömklig lott kvinnan hade fått!
Och så kom den lilla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
