Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Naturhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURHINDER 185
- Ska vi skicka’n på barnhuset? sade jägaren.
- Å, han hade då intet hjärta?
- Jo då, vad han hade!
Och den lilla blev hemma!
Men så kom det ett mycket artigt brev från
trafikstyrelsen och frågade hur det stod till med
lilla frun!
Hon mådde bra och skulle komma i tjänst i
övermorgon. Hon var klen och måste åka ner. Men
hon blev snart stark igen. Men hon måste skicka
en springpojke först två gånger om dagen, sedan
varannan timme för att fråga hur den lilla mådde.
Och när hon fick höra, att han skrikit, blev hon
alldeles vild och sprang hem. Men medhjälparen
stod till reds att remplacera henne. Styrelsen var
mycket artig och sade ingenting.
En dag upptäckte frun, att amman sinat och
att den maran icke angivit sig, av fruktan att gå
miste om sin plats. Upp och begära permission för
att söka en ny amma! Å, de voro likadana allihop.
Intet intresse för andras barn, bara råa egoister.
Man kunde aldrig lita på dem!
- Nej, sa mannen, i det fallet kan man bara
lita på sig själv!
- Du menar, att jag skall lämna min plats?
- Jag menar, att du gör som du vill!
- Och bli din slavinna!
- Nej, det menar jag alls inte!
Den lilla blev sjuk, som alla små barn bli. Han
skulle få tänder! Permission på permission! Den
lilla fick så kallat tandslag! Vagga om nätterna,
gå upp i verket om dagarne, sömnig, trött, orolig,
och så permission. Gröna jägarn var snäll, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
