Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT DOCKHEM 1Q1
brisen och flaggor flaggade, skott smällde, ljusa
som-marklädningar skymtade på tullbryggan, ångbåten
med röda vattengången kom in från Utön, fiskarne
togo upp sina nät och det lyste av sol på det brisande
blå vattnet och över de grönskande landen.
Klockan tio stötte giggen ut och gick med sex
par åror mot land. Och så hade de varandra igen.
Och när de åto frukost i stora matsalen, viskade
de andra gästerna mellan sig: är det hans hustru?
Han talade halvhögt som en älskare och hon slog
ned ögonen och log eller smällde honom på fingrarne
med servetten.
Båten låg kvar vid bryggan och hon skulle sitta
till rörs. Han skötte focken. Men han kunde icke
ta ögonen från hennes ljusa, sommarklädda gestalt,
med det höga fasta bröstet, den lilla beslutsamma
minen och den starka blicken som såg upp mot
vinden, medan den hjortskinnshandskade handen höll
storskotet. Han ville bara prata och fumlade ibland
vid vändningarne. Då fick han en skrapa som en
skeppsgosse och det roade honom så oändligt.
- Varför tog du inte lillan med? sade han för
att retas med henne.
- Var tycker du jag skulle ha lagt henne då?
- I stora barkassen naturligtvis!
Och så log hon, och det tyckte han var så
roligt att se henne le på det där sättet!
- Nå, vad sa värdinnan i morse? fortfor han.
- Vad skulle hon säga?
- Tyckte hon att hon sovit lugnt i natt?
- Varför skulle hon inte ha gjort det?
- Å inte vet jag, men det kunde ju ha varit
råttor som knaprat på golvtiljorna, eller en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
