- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
200

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

goja, sade läkaren och lade locket på toddykannan.
Det är vetenskapen, som avgör de stora frågorna i
sista hand! Vetenskapen!

När kaptenen efter sex månaders frånvaro och
en ledsam brevväxling med sin hustru, vilken tagit
hans pjäskritik i en skarp upptuktelse, slutligen
landsteg i Dalarö, mottogs han av sin hustru, alla
barnen, två pigor och Ottilia. Hustrun var öm, men
icke hjärtlig. Hon räckte fram sin panna att kyssas.
Ottilia var lång som ett stag och hade skurit av
håret så hon såg ut som en svabel i nacken. Supén
var tråkig med té. Barkassen stuvades med barn
och kaptenen fick en vindskammare. O, vad det
var olikt mot förr! Gamle Pall såg så gammal ut,
och snopen var han med. Det var ett rent helvete,
menade han, att vara gift och ingen hustru ha!

Följande morgon ville han ha frun med att segla.
Men Ottilia tålde icke sjön. Hon hade haft så ont
av ditresan på Baggensfjärden. Och för övrigt var
det söndag. Söndag? Där hade vi det! Men de
skulle gå ut och spatsera i stället. De hade nog
mycket att tala om! Jojo men, vad de hade att
tala om. Men Ottilia skulle icke vara med!

De gingo ut arm i arm. Men de talade icke
mycket; och det som sades var mera ord att dölja
tankarne än tankar uttryckta med ord. De kommo
förbi den lilla kolerakyrkogården och togo vägen ner
åt Schweizerdalen. En svag bris sög in mellan
granarne, och genom det mörka riset lyste fjärden så blå.
Så satte hon sig ner på en sten. Han vid hennes fötter.
Nu smäller det snart, tänkte han. Och så small det!

- Har du tänkt något över vårt äktenskap?
började hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free