Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT DOCKHEM 205
- Nu är det rakt på tok, svärmor, sade [-kaptenen-] {+kap-
tenen+} en dag på hösten, när han kom upp till
gumman vid Sturegatan.
- Vad är det nu, kära Ville?
- De voro hemma hos oss i går. I förrgår
voro de hos prinsessan. Och då blev lilla Alice dålig.
Det var otur förstås, och jag vågade inte skicka
efter Gurli, för hon skulle bara trott det var [-tillställt.-] {+till-
ställt.+} Å! När förtroendet är rubbat en gång, så...
Jag var hos krigskommissarien häromdan och frågade
om man enligt svensk lag har rättighet att röka
ihjäl sin hustrus väninnor! Nej, det hade man inte.
Och hade man det, så vågade man inte, för då
var det slut med ens. Fan så mycket bättre om det
var en älskare; den kunde man ta i nacken . och
sparka ut. Vad ska jag göra?
- Ja ja, det är ett svårt fall, kära Ville, men
vi få hitta på något. Inte kan du, stora karlen,
gå ogift på det här sättet!
- Nej, det är det jag säger!
- Jag sa åt henne på skarpen härom dan, att
om hon inte var snäll, så skulle hennes man komma
att gå till flickor i rappet!
- Nå, vad sa hon då?
- Hon sade: att det fick han, ty sin kropp
rådde var och en om.
- Hon med då, förstås? Det är trevliga teorier.
Jag blir gråhårig, svärmor!
- Ett gammalt gott sätt är att göra henne
svartsjuk. Det brukar vara radikalkuren, för då kryper
kärleken fram, om den finns kvar!
- Den finns kvar!
- Säkert! Ty kärleken dör inte knall och fall;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
