- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
207

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ETT DOCKHEM 207

stäver, att man kunde med en viss sannolikhet
beräkna huru många kvinnor som skulle falla. Detta
förvånade henne. Nu såg jag, att hon var nyfiken
och ville skaffa sig en trumf till nästa sammanträde.
Gurli var glad att se det vi blevo vänner, och hon
riktigt puffade på. Hon skuffade in oss i mitt rum
och stängde dörren; och där sutto vi och räknade
hela eftermiddan. Hon var lycklig, den schanan,
ty hon kände att hon vann något på mig, och på
tre timmar voro vi vänner. Vid supén tyckte min
hustru, att Ottilia och jag varit så gamla bekanta
att vi skulle säga du. Jag tog upp av mitt gamla
goda sherry för att fira den stora händelsen. Och
så kysste jag henne mitt på mun, Gud förlåte mina
synder. Gurli såg litet häpen ut, men blev icke ond.
Hon var idel lycka. Sherryn var stark och Ottilia
var svag. Jag hjälpte henne på med kappan och
följde henne hem. Tryckte hennes arm på
Skepps-holmsbron och förklarade hela stjärnkartan. Å! Hon
var hänryckt! Hade alltid älskat stjärnorna, men icke
fått lära vad de hette. De stackars kvinnorna få
ingenting lära. Hon svärmade ordentligt och vi
skildes som de aldra bästa vänner, vilka misskänt
varandra så länge, så länge. Dan därpå mera
matematik. Vi sutto ända till supén. Gurli kom in ett
par gånger och nickade åt oss. Men vid
kvällsbordet talades bara matematik och stjärnor, och Gurli
satt tyst och hörde på. Så följde jag henne hem.
Men på kajen mötte jag kapten Björn. Vi slunko
in på Grand Hotel och fingo ett glas punsch. Kom
hem klockan ett.

- Gurli satt uppe. »Var har du varit så länge,
Vilhelm?» sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free