Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
208 GIFTAS
- Då for djävulen in i min själ och jag
svarade: vi gingo och pratade på Holmbron så länge
att jag alldeles glömde vad klockan var. - Det
tog skruv.
»Jag tycker inte det är riktigt passande att gå
ute om natten med ett ungt fruntimmer», sa hon.
- Jag låtsade bli förlägen och framstammade,
att när man har så mycket att tala om, så vet man
icke alltid vad som är passande.
»Vad talade ni om då?» sade Gurli och gjorde
en liten min.
- Inte kunde jag minnas det.
- Det är bra marscherat, min gosse, sade
gumman; vidare, vidare!
- Tredje dagen, fortfor kaptenen, kom Gurli
in med ett arbete och stannade till matematikens
slut. Supén var icke fullt så glad, men dess mera
astronomisk. Hjälpte schanan på med bottinerna,
vilket gjorde ett djupt intryck på Gurli, som vände
bara kinden att kyssas åt Ottilia när hon gick.
Tryckte arm på Holmbron och talade om själarnes
sympati, om stjärnorna såsom själarnes hem. Drack
punsch på Grand Hotel och kom hem klockan två.
Gurli satt uppe; jag såg det, men jag gick in till
mig direkt, ungkarl nu si, och Gurli skämdes att
komma efter och fråga. Dän därpå, Astronomi; Gurli
förklarade, att hon hade stor lust vara med, men
Ottilia sade, att vi kommit för djupt i ämnet och hon
skulle sedan meddela Gurli de första grunderna. Gurli
var retad och gick ut. Mycket sherry till supén.
När Ottilia tackade för mat, tog jag henne om livet
och kysste henne. Gurli vart blek. Vid [-bottinknäppningen-] {+bottin-
knäppningen+} tog jag ett litet tag med hand, hm...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
