- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
209

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ETT DOCKHEM 209

- Genera dig inte för mig, du, Ville, sa
gumman, jag är gammal jag!

- ... så här om skänkeln. Inte så dåligt för
resten! Hm! Verkligen inte så illa! Häu! Men när
jag skulle ta på mig rocken, så, hast du mir gesehen,
där stod Lina färdig att följa fröken hem. Och Gurli
gjorde en ursäkt för mig; hade förkylt mig i går kväll;
var rädd för nattluften. Ottilia såg flat ut och kysste
inte Gurli när hon gick. Dan därpå skulle jag visa
Ottilia astronomiska instrument uppe på skolan
klockan tolv. Hon kom också, rnen var ledsen. Hon
hade just varit hos Gurli, som var ovänlig mot henne.
Kunde inte förstå orsaken. När jag kom hem till
middan var Gurli alldeles förändrad. Hon var kall
och stum som en fisk. Hon led. Jag såg det. Men
nu skulle kniven in.

- Vad hade du sagt åt Ottilia, efter hon var
så ledsen? tog jag upp.

- Vad hon hade sagt? Jo, hon hade sagt åt
henne att hon var en kokett. Det hade hon sagt.

- Hur kunde du säga det, sa jag. Du är väl
aldrig svartsjuk heller!

- Jag, svartsjuk på den där! brast hon ut.

- Ja, det förvånade mig, ty ett så intelligent
och förståndigt fruntimmer kunde väl aldrig gå och
se på en annans man!

- Nej (nu kom det!), men en annans man kunde
gå och bära sig illa åt mot ett annat fruntimmer.
- Huhuhu! - Nu var det färdigt. Jag försvarade
Ottilia ända tills Gurli kallade henne nucka, och jag
fortfor att försvara henne. Och den eftermiddan kom
inte Ottilia. Hon skrev ett svalt brev och ursäktade sig,
men hon såg nog att hon var överflödig. Jag pro-

14. - Strindberg, Giftas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free