- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
215

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Fågel Fenix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÅGEL FENIX 215

aldrig fick, ty han fick ju bara den bleksotiga
tjugo-fyraåringen, den hade han ju legat på knä för, varit
trogen, dyrkat. Och när han var uppriktig, var det
henne han saknade nu, ehuru gamla mammas goda
mat och aldrig tröttnande omtanke också fick sin
andel av saknaden, men det var på ett annat sätt.

Men efter den betan var han mera intim med
barnen. Några hade flugit ur boet, men några voro
ännu hemma. När han ett helt år tröttat sina vänner
med biografier över sin avlidna hustru, hände något
märkvärdigt. Han fick se en ung flicka, en blond
adertonåring, som var precis lik hans hustru vid
fjorton. Han tog det som en vink från den givmilda
himlen, vilken då äntligen ville ge honom henne,
henne den första. Han blev kär i henne, därför att
hon liknade den första. Och så gifte han sig igen.
Nu hade han fått henne. Men barnen, i
synnerhet flickorna, visade den unga styvmodren ovilja, de
skämdes att se på henne, de tyckte, att något orent
låg över förhållandet, att fadren var otrogen mot
deras mor. Och så kommo de ur hemmet, ut i
världen!

Han var lycklig! Men han var mera stolt över
att en ung flicka kunde vilja ha honom.

- Efterslåtter bara! sade hans gamla vänner.

Om ett år fick frun en liten. Pappa var ovan
vid barnskrik och ville sova om nätterna. Flyttade
in i sitt rum, men frun grät. Han tyckte
fruntim-merna voro så efterhängsna. Och så var hon
svartsjuk på den förra frun. Han hade nämligen, när
de voro förlovade, varit nog dum att säga, att hon
liknade hans första fru. Och så hade hon fått läsa
deras kärleksbrev. Nu, när hon fick vara mera en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free