- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
248

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Höst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

248 GIFTAS

Han trampade ångbåtsbryggan, som knarrade
under hans fötter, tills han stannade orörlig och blev
stående vid en pollare, stint blickande ut emot
båten, vars skrov förstorades och vars kölvatten lade
sig som en flod av smältande guld ut över den
blåa, svagt krusade ytan. Nu såg han folk röra sig
på övre däck och matroser syssla med tågverk fram
i förn.

Och så rör sig något vitt däruppe bredvid
styrhuset. Han är ensam på bryggan och man kan icke
gärna vifta åt någon annan än honom; och någon
annan kan inte vifta åt honom än hon. Han tar
upp sin näsduk och besvarar hälsningen. Men han
observerar, att hans näsduk icke är vit, ty han har
sedan länge anlagt kulörta, av ekonomi. Ångbåten
visslar, signalerar och maskinen minskar; fram till
bryggan glider nu fartyget och han känner igen
henne. De hälsa med ögonen, men kunna ännu icke
växla ett ord för avståndet. Båten lägger till. Han
ser henne sakta trängas fram över landgången. Det
är hon, men det är icke hon. Tio år ligga emellan!
Modet har förändrats, snitten på kläderna är en
annan. Förr såg han hennes fina mörka ansikte
infattat till hälvten i den då brukliga bahytten, som
lämnade pannan öppen; riu var det beskuggat av
en elak imitation av manshatten; då tecknade sig
hennes vackra gestalt i små lekande linjer under den
så vackert draperade visitekappan, som skälmskt
dolde och framhöll axlarnes rundning och armarnes
rörelser; nu var hela figuren vanställd av en lång
kuskrock, som tecknade av kläderna men ej
gestalten; och när hon tog sista steget på landgången,
såg han hennes lilla fot, som han blivit kär uti,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free