Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖST 249
när den förr satt i en knäppkänga av fotens form,
nu utdragen i en kinesisk spetstoffel, som icke tillät
fotbladet höja sig i dessa dansande rytmer, som då
var hans förtjusning.
Det var hon, men det var icke hon! Han
omfamnade henne och kysste henne! De frågade
varandra huru de mådde och han huru barnen hade
det. Och så gingo de uppåt stranden.
Orden föllo knottriga, torra, tvungna. Så
underligt! De voro liksom blyga för varandra och
inte en anspelning på brevväxlingen.
Slutligen tog han mod till sig:
- Ska vi ta en promenad, innan solen går ned?
- Ja gärna, sade hon, och tog hans arm.
De gingo upp för gatan inåt den lilla staden.
Alla sommarnöjen voro stängda med luckor, och
trädgårdarne voro plundrade. Ett och annat äpple,
som gömt sig bakom ett löv, satt ännu kvar i träden,
men rabatterna voro berövade varenda blomma.
Verandorna, som nu förlorat sina tältmarkiser, sågo
ut som skelett, och där man förr sett ansikten och
hört glada skratt var det tyst.
- Det ser så höstligt ut, sade hon.
- Ja, det är kusligt att se sommarnöjen så här.
Och de vandrade vidare.
- Vi ska gå och se var vi bodde, sade hon.
- Ja, det skall bli roligt.
Och de gingo framåt badinrättningen.
Där låg den lilla stugan inklämd mellan
trädgårdsmästarns och lotsåldermannens, med sitt röda
staket omkring; med sin veranda och sin
trädgårdstäppa.
Minnen av det förra döko upp. Där i kammaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
