Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖST 251
genom rummet, en mörk bild av barnkammaren och
mjölgrötsfatet.
Men så klarnade det igen och det rosenröda
vinet rörde åter på minnets strängar och de kastade
sig åter i’det förgångnas trolska rus.
Han satt nu med armbågen på bordet och
handen för ögonen liksom för att ej störas av det
närvarande, det närvarande som han dock just sökt.
Timmarne runno fort. De stego upp och gingo
in i salongen, där pianot stod, för att dricka kaffe.
- Jag undrar, hur mina små har det, sade frun,
som nu vaknade först ur ruset.
- Sätt dig och sjung, sade han och slog upp
instrumentet.
- Vad ska jag sjunga; du vet ju, att jag inte
sjungit på så länge.
Ja, det visste han, men nu ville han ha sång.
Hon satte sig vid pianot och preludierade. Det
var ett skrälligt värdshuspiano, vilket lät som lösa
tänder.
- Vad ska jag sjunga? frågade hon och vände
sig om på stolen.
- Det vet du, Lilly, svarade han, utan att våga
möta hennes blick.
- Din sång! Ja! Om jag minns den!
Och så sjöng hon: »Vad månd’ det landet heta,
där som min älskling bor.»
Men ack, rösten var tunn, så vass och av
rörelsen blev den oren. Det var stundtals som ett
skrik ur djupet av själen, som känner att middagen
är över och att aftonen nalkas. Fingrarne, som rört
vid det tunga arbetet, togo icke så lätt fatt på de
rätta tonerna och instrumentet var utspelat; klädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
