Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖST 255
- Jo, så här tänker jag: vi ä’ gamla, mamma;
vi ha lekt ut och vi få vara nöjda med det som varit.
Tycker du som jag, så ta vi hem med kvällsbåten.
Va?
- Det har jag tyckt hela tiden, kära gubben,
men du skulle få din vilja fram.
- Nå kom då, så fara vi hem. Det är inte
sommar längre, det är höst.
- Ja det är höst!
De gingo med lätta steg tillbaka. Han var litet
brydd över den tvära prosaiska vändning saken tagit,
och han hade ett behov att ge en filosofisk
utläggning av sakförhållandet.
- Ser du, mamma, sa han, min ka... hm,
(ordet var för starkt) mitt tycke för dig har under
årens lopp undergått en evolution, som man säger
nu för tiden. Det har utvecklat sig, amplifierat sig,
så att säga, så att ifrån att omfatta en individ från
början, det sedermera har i familjen såsom en
kollek-tivitet sett föremålet. Det gäller inte numera dig
personligen, inte barnen, utan det hela ...
- Eller som morbror alltid sa, barnen ä’ [-åskledare!-] {+åsk-
ledare!+}
Han var efter sin filosofiska förklaring bliven
sig själv igen. Det var skönt att lägga av den där
bonjuren; och det var som att ta på nattrocken igen.
Och när de kommo hem till hotellet, tog frun
genast ihop med kappsäckarne, och då var hon i
sitt esse.
Och när de kommo ombord på ångbåten gingo
de genast ner i matsalongen. För skams skull hade
han dock först frågat, om de skulle se solnedgången,
vilket hon avböjt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
