Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Brödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
264 GIFTAS
- Till en viss punkt, ja, min vän, svarade den
stackars kvinnan, som jämte modersplikterna hade
alla en pigas sysslor att bära på.
Efter fjärde barnsängen blev det henne för tungt,
och man var alldeles tvungen att taga en barnflicka.
- Nu får det vara nog, tillkännagav den
tröstlöse maken. Här sätta vi punkt!
Armodet grinade mot dem, och husets
grundvalar begynte sjunka.
Och vid trettio år, den fruktbara ålder, då alla
blommor kunde ha anspråk på att befruktas, sågo
de unga makarna sig hänvisade till ett ohyggligt,
nesligt celibat. Mannen vart knarrig, askgrå i hyn och
med blicken slocknad. Hustruns rika skönhet
vissnade, hennes kraftiga barm föll in, och hon hade att
utstå alla en mors lidanden av att se sina barn
anemiska och illa klädda.
En dag stod hon vid Spiseln och stekte sill, då
en grannfru kom in för att spraka litet.
- Hur står det till rned frun? började hon.
- Tack, så där tämligen! Och hur mår frun
själv?
- Ack, jag är mycket klen! Det är inte stort
bevänt med att vara gift, när man jämt och samt
måste vara på sin vakt.
- Tror frun att frun är ensam om det?
__ ^____p_______
- Vet frun vad han sade åt mig? Man måste
spara oket, sa han. Och jag lider, må frun tro!
Det är just skönt, det här att vara gift! Han eller hon
få erfara det. Det kommer på ett ut.
- Eller bägge två! -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
