Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Den brottsliga naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN BROTTSLIGA NATUREN 295
sällsamt uttryck, och hans ögon fladdrade som
gaslågor.
- Har du haft några kärleksäventyr ännu?
frågade han ånyo, och ögonen började glöda.
Jag visste inte vad jag skulle svara, ty jag hade
respekt för min fars vän.
Han steg upp och började gå fram och åter.
- Du skulle varit min son, du, sade han
slutligen, det skulle du!
Han var icke gift, jag visste det, och jag förstod
ungefär detta utbrott av den gamle ungkarlens
ensamhetskänsla.
Nu blåstes det till skaffning, och jag måste gå.
- I morgon kväll vid samma tid, sade han!
Och jag gjorde honnör och gick.
Mina aftonlektioner fortforo en tid bortåt. Hans
sätt blev allt intimare. Stundom besvärade det mig
obeskrivligt. Kom jag avsiktligt för sent, såg han
bedrövad ut.
- Du ledsnar på mig, sade han. Jag är
gammal och tråkig.
Och då intogs jag av medlidande med den
stackars enslingen, vars höga ställning förbjöd honom
söka umgänge.
Vi anlöpte slutligen Havana, och jag fick
permission att gå i land, men måste lova chefen att
ej gå med kamraterna på några dåliga ställen. Han
tog formligen mitt löfte. När jag kom ombord igen,
frågade han mig om jag varit hos flickor. Jag
svarade nej, som sanningen var.
- Det är rätt min gosse, sade han. Akta dig
för kvinnorna! Akta dig!
Och så seglade vi igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
