Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mot betalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
306 GIFTAS
tänderna. Därpå föll han i galopp på gräsvallen och
närmade sig gärdesgården.
Heléne tog klädningen i handen och sprang fram
för att fatta stången, men stoet hade slitit sig och
satte nu över gärdesgården. Därpå började frieriet.
Heléne stod utanför och lockade, men det vilda
djuret hörde ej mer. Därinne gick volten i rasande
fart, och situationen började bli ömtålig. Hingsten
frustade vitt skum, vilket stod som rök ur
näs-borrarne.
Heléne ville fly, ty scenen ingav henne fasa.
Hon hade aldrig sett naturmakternas raseri i levande
kroppar, och hon kände sig upprörd till det yttersta
av detta obeslöjade utbrott.
Hon tänkte springa ditin och taga sitt sto, men
hon vågade ej för den vildsinta hingsten. Hon ville
skynda därifrån och kalla hjälp, men det vore ju
att skaffa vittnen. Hem kunde hon ej gå, ty det
var för långt, Hon vände ryggen åt uppträdet och
beslöt att vänta.
Då hördes hästtrav på landsvägen. En vagn
rullade fram.
Heléne kunde icke fly, och hon blygdes att
stanna. Nu var det för sent, ty kaleschen hade saktat
och stod stilla strax framför henne.
- Ja, men det är grant, sade den ena damen
som satt i vagnen och tagit upp sin guldlorgnett
för att bese naturskådespelet, som nu var i full gång.
- Men varför stanna vi i Herrans namn, skrek
den andra damen. Kör då!
- Är det inte vackert! svarade den äldre damen.
Kusken smålog i sitt stora skägg och satte
hästarne i gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
