Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mot betalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
310 GIFTAS
mottagit i sitt liv. Hon var också alldeles kastad
ur sadeln. Han, en okänd tidningsskrivare, hade vågat
det ingen annan, han hade sagt henne en
oartighet. Hon hade lämnat sina förskansningar och givit
sig ut på ett fält, där rangrullan föga betydde, där
segern tillkom den naturmakt som kallas talangen,
och för vilken själva den obefogade makten böjde
sig, när den ej kunde förnekas längre. Men den
okände hade också sårat henne som kvinna. Så
här hade han tillåtit sig skriva: »C or in n e av 1807
skulle ha lagat mat och vaggat barn, om hon levat
efter 1870. Men ni är inte någon Corinne!»
Där hade hon för första gången den fienden,
arvfienden, mannen. Laga mat, och vagga! Jo, det
skulle han få se!
Heléne vände om hem. Hon var krossad i hela
kroppen, och musklerna lydde knappt de slappa
nerverna. Men när hon gått ett stycke vände hon om
helt plötsligt. Ty tänk, om någon hittade tidningen!
Då vore hon röjd. Hon gick tillbaka, tog ett spö,
drog fram bladet ur buskarne, och slätade ut det.
Därpå lyftade hon upp en mosstorva, gömde bladet
därunder och rullade en sten över. Det var en
förhoppning som begrovs, men ett bevis också. På
brottslighet? Ja, så kändes det! Som om hon gjort
något orätt. Som om hon blottat sig inför det andra
könet!
Eftver den dagen började hon en ny strid med
sig själv. Äregirigheten och fruktan för
offentligheten kämpade, och frukterna blevo inga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
