Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mot betalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
312 GIFTAS
att hon var tjänare. Hertiginnan och hon sutto i
Logården. Hertiginnan virkade:
- Jag tycker att de här blåstrumporna äro
dumma, sade hertiginnan.
Heléne blev askgrå i ansiktet och fixerade sin
härskarinna. Därpå svarade hon:
- Det tycker inte jag.
- Jag har inte begärt att få veta vad ni tycker,
svarade hertiginnan och lät nystanet rulla framåt
sandgången.
Heléne darrade i benen, såg framtid och
utkomst susa förbi i ett enda drag. Därpå gick hon
efter nystanet. Det knakade i klädningslivet, när hon
böjde sig ner, och hon var blossande röd, när hon
lämnade nystanet ifrån sig, utan att bli tackad.
- Är ni ond? frågade hertiginnan och såg på
offret med en impertinent min.
- Nej, Ers kunglig höghet, ljög Heléne.
- Man har sagt att ni är blåstrumpa, fortfor
hertiginnan. Är det sant det?
Heléne kände sig avklädd och svarade
ingenting.
Nystanet föll igen. Heléne låtsades icke se och
bet sig i läppen för att återhålla harmens gråt.
- Var god och räck mig mitt nystan, sade
hertiginnan.
Heléne rätade på sig, såg despoten in i ögat
och sade:
- Nej, det vill jag inte.
Och därmed gick hon. Sanden gnisslade under
kängan, och släpet drog upp små moln av damm.
Hon halvsprang opp för trappan och försvann in i
valvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
