Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mot betalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MOT BETALNING 319
Bröllopsgästerna hade gått, tjänarne hade dukat
av i matsalen, och de voro ensamma.
Heléne var jämförelsevis lugn, men han var
nervös i hög grad. Deras förlovningstid hade
upptagits med allvarliga samtal, och de hade aldrig varit
som andra förlovade; de hade icke tagit varann i
famn, icke kysst varandra. Vid varje närmande hade
Helénes kalla blickar avväpnat honom. Men han
älskade henne såsom en man älskar en kvinna med
både kropp och själ.
De gingo fram och åter på salongsmattan och
sökte samtalsämnen. Men tystnaden var envis.
Ljusen i kronan voro nedbrunna, och stearinet dröp
i långa ribbor utefter manschetterna. Rummet var
uppfyllt av matos och vinångor, och på spegelbordet
låg Helénes bukett och sände dövande dofter av
nejlika och heliotrop.
Slutligen stannade han framför henne, sträckte
ut armarne och sade med en konstlat ledig ton:
- Och så är du min hustru!
- Vad vill du säga med det? var Helénes tvära
svar.
Han blev alldeles avväpnad och lät armarne
sjunka. Men så bemannade han sig och sade med
ett galgaktigt leende:
- Jag vill säga att vi äro man och hustru.
Heléne såg på honom som på en rusig
människa och svarade: - Förklara dig!
Det var just vad han inte kunde. Alla
filosofiens och etikens landgångar drogos in, och han stod
framför en kall, högst obehaglig verklighet.
Hon är blyg, tänkte han, det är hennes rätt, men
jag måste inskrida och göra min plikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
