Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mot betalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
334 GIE7TAS
dagshuset rasade han inom sig, men tanken på
kommande sällhet lugnade honom.
Om aftonen när han helt djärvt knackade på
Helénes dörr, var den stängd.
Den förblev stängd i tre veckor. Han kröp som
en hund efter henne, lydde hennes minsta vink, gjorde
allt vad hon önskade, men förgäves.
Då bröt raseri ut, och han sade henne allt.
Hon svarade skarpt; men när hon såg att hon gått
för långt och att han filat av kedjan, så gav hon sig!
Och han bar sin kedja. Han bet i den, han slet
i den, men den höll.
Hon lärde sig snart se huru långt han tålde,
och när det hotade bli för mycket, gav hon efter.
Han fick en fanatisk längtan att se henne som
mor. Det skulle kanske göra henne till kvinna, tänkte
han, det skulle locka fram den sunda naturen. Men
hon blev icke mor.
Hade äregirigheten, individens själviska brand,
förtärt livskällan? Det kunde han icke veta.
En dag underrättade hon honom om att hon
måste resa ut till en släkting på ett par dagar.
När Albert kom hem om aftonen sedan Heléne
rest och såg hemmet tomt, överfölls han av en grym
känsla av tomhet, av längtan. Nu blev honom klart
huru hans hela väsen var genomvävt av kärleken
till henne. Rummen voro så ödsliga, det var såsom
efter en begravning.
Hennes plats stod tom vid bordet, och han åt
nästan intet.
Efter supén tände han kronan i salongen. Han
satte sig på hennes vanliga plats i soffan, han
hanterade hennes lämnade handarbete - en barntröja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
