Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tvekamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TVEKAMP 355
grund saknades, och det var ett äckligt konkubinat
baserat på den egoistiska vänskapens lösa kalkyler.
Vad som nu försiggick i hennes brinnande
huvud efter upptäckten av det begångna misstaget vid
sökandet av ett inbillat högre, det talade hon icke
om, men mannen fick erfara det.
Hon började bli klen till hälsan, förlorade aptiten
och ville aldrig gå ut. Hon magrade och tog till att
hosta. Mannen lät undersöka henne gång på gång,
men läkaren kunde icke finna sjukdomens orsak.
Slutligen blev han så van vid det beständiga
klagandet, att han icke mer gav akt på det.
- Det är tråkigt att ha en sjuk hustru, sade
hon.
Han erkände inom sig, att det icke var något
nöje, men om han älskat henne, skulle han aldrig
ha känt eller erkänt något sådant.
Hon avtog märkbart, och han måste slutligen
bekväma sig till att understödja hennes beslut att
resa på besök till den ryktbare professorn.
Adéle reste in till professorn.
- Hur länge har ni varit sjuk? frågade denne.
- Jag har aldrig varit frisk, sedan jag kom från
landet, där jag är uppväxt.
- Ni trivs inte i staden då?
- Trivs? Vem skulle bry sig om huruvida jag
trivs eller ej, svarade hon och gjorde en [-martyrfysionomi.-] {+martyr-
fysionomi.+}
- Tror ni att lantluften skulle bekomma Er väl?
frågade professorn.
- Jag tror det är det enda som skulle kunna
rädda mig, om jag skall vara uppriktig.
- Nå, bosätt Er på landet då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
