Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Det räcker inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
370 GIFTAS
I dag på morgonen kom herr Charles till
frukostbordet. Han var ljusgul i ansiktet med umbra-teinter
under ögonen, som sågo ut som de voro smorda med
grön maskinolja. En lätt dagg av kallsvett lägrade
i hårfästet, och det utgick en oren anda ur hans mun.
- Var var du i går, Charles lilla? frågar
modren och lägger upp sex ostron på hans fat.
- Vad rör det dig? svarar Charles och luktar
på ostronen. Portugiser! Fy!
- Jag trodde jag skulle bjuda dig på något gott,
jag, säger modren.
- Du ska inte bry dig om mig alls, säger herr
Charles. Du pinar livet ur mig, och ta mig fan flyttar
jag inte om du fortsätter på det här viset.
Modren vänder sig till en pensionär, en ung fru
med två små gossar vid sin sida.
- Man har glädje av sina barn ska jag säga.
Två ha flugit ut för alltid, och det här är den sista.
Är han snäll mot sin mor?
- Nej, det är han inte, svarar pensionären.
Herr Charles stiger upp, röd, så röd han med
sin tunna blod kan bli och ryter:
- Adjö! Jag skickar och hämtar mina saker efter
frukost.
Deux-battangerna dundra, och herr Charles går.
Modren faller i gråt,,
Efter frukosten kommer en kommissionär och
skall hämta sakerna.
Modren plockar gråtande ihop sin Charles’
rit-saker. Hon tömmer byrålådorna och lägger linnet i
kappsäcken. Tar ned tavlorna från väggen och låter
pigan piska av kläderna. Och så är rummet tomt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
